Oh..

jag känner mig trött. lite trött på livet. jag hatar när man har varit borta och haft det underbart för att sen behöva komma hem och 'back to reality'. det gör mig alldeles matt.
just nu har jag absolut ingen lust att tillbringa fyra månader i norge. jag har ledsnat på norge. jag har ledsnat på skandinavien. jag har ledsnat på kylan- i två nätter har det frusit. bara tanken på det gör mig frusen.
jag lyssnar på deppig musik och drömmer mig tillbaka till london, till en viss person. jag borde lägga ner hela grejen. som elin sa; jag ska glömma.
sitter nu och inser att jag kanske har mig själv att skylla för min sinnesstämning.

jag vet att hela norgehistorien kommer att kännas bättre när jag väl är där och igång.
jag vet att jag har en regning och kall höst framför mig, så det kan jag trots allt förbereda mig mentalt inför.
jag vet att jag inom en snar framtid har en resa bokad, vilket också gör att dom närmsta fyra månaderna känns mer uthärdlig.
jag vet också att jag inte kommer sluta lyssna på den deppiga musiken, men det är smällar man får ta.
sen vet jag inte mycket mer.

jag saknar maria, emelie och bullen (redan) massor.