Oh..

det är verkligen som en berg och dal bana att vara här.
ena dagen går allt ändå hyffsat, och jag mår rätt bra, men nästa dag kan vara helt tvärtom, med ångest, nära till tårarna och jag vill bara åka hem.
enda dagen jag egentligen mår riktigt bra är lördagar.
nu är det tio veckor kvar, lite mindre faktiskt. och december har jag bestämt mig för att räkna bort, eftersom det bara är typ två veckor, och då får jag räkna ner. så det är bara resten av oktober och november kvar, skulle man kunna säga.
men jag är trött på att inte veta hur jag ska må från ena dagen till den andra.

det är fruktansvärt påfrestande att vara såhär. jag som aldrig har varit en sån som längtar hem.

plus att jag har alldeles för mycket tid att tänaka, och älta. vissa dagar kan jag stå och inte tänka på någonting, över huvudtaget. bara sjunga en låt om och om igen i åtta timmar. men vissa dagar är det tankar som går runt, runt. tänk om, tänk om, tänk om.
jag hatar att tänka tänk om, för man kan ju ändå inte ändra på nått man redan gjort.

annars är min nacke körd. i fredags kunde jag knappt vrida på huvudet, men det blev lite bättre framåt dagen. nacken är dock fortfarande knäpp, jag har lite svårt böja huvudet bakåt, och åt ena sidan. erika skulle bli galen om hon såg hur vi står och jobbar, men dock ingenting man kan ändra på.
tur att det inte är så länge igen. jag vill hem nu!!!!!!!