Oh..

kan börja med att berätta att jag fortfarande är smått bitter.
min telefon har jag inte fått tillbaka än, och jag har fortfarande mongotelefonen som retar gallfeber på maria och elin. den för bara ett jäkla oväsen, men jag börjar vänja mig, vilket dock inte betyder att jag inte saknar min gamla (nya) telefon. för det gör jag, verkligen.

min plånbok försvann igår. kunde verkligen inte hitta den. så idag letade jag som en tok, utan resultat dock, tills jag skulle ta på mig mina mysbyxor, och vips, där låg den inkilad i sängen, vad den nu gjorde där.. för så vitt jag vet har den ingen inbyggd vibrator!?!

hmm.. jag har blivit förkyld. ännu en sak att vara bitter över.

jag har slutat vara hoppfull/förtränga sanningen/naiv och insett att don juan inte kommer nästa helg. mitt kommande frieri får bli en annan månad, ett annat år, eller ett annat liv, vad vet jag? ett som är säkert är att det inte blir nästa helg, för nu har jag verkligen insett att dom inte kommer packa ner karln i resväskan. smart tjej de här!
anyhow så är leighmaskin och shawnbanan varmt välkomna.

det var väl ungefär det jag hade att vara bitter över, och det är mer än tillräckligt, tycker jag.
frågan är när det vänder, så lyckan kommer och lyser mig i fejjan?

nu är det natten som kallar. imorrn ska jag på sjukhuset, sen ska jag gå till jobbet. puh.

adios.