Oh..

Jag saknar, saknar, saknar mitt ljuvliga armband, som jag förstås tappade bort på nyår. Shame on me, bara att köpa ett nytt. Damn.

Annars sitter jag och deppar ner mig totalt över dumheter, som med all säkerhet kommer lösa sig.
Om bara armbandet kunde komma tillbaka så skulle det kanske kännas lite lättare.
Och om jag fick åka tillbaka till Tönsberg skulle allt garanterat kännas lite lättare.

Adjöken.