Oh..

Jag mår lite bättre nu, folkens!
Och som ni vet så är jag inte direkt den som spyr ut mina känslor, så jag ber om spenatstuvning, och låtsas som ingenting. Fast då mådde jag bra.
Idag är det lite sämre igen. Jag känner ungefär allt man kan känna på samma gång;
Glädje, ilska, nervositet, oro, lättnad, upprymdhet, besvikelse, förståelse, ångest. Allt verkar ha blandats i en mixer, varav jag inte riktigt kan bestämma mig för vilken känsla kroppen har en stund eller annan. Det är ett virr- varr av känslor. Känns som att vara tonåring igen..

Längtar så grymt tills den här Norge- tiden är över.
Jag är less på att tjäna pengar men inte kunna spendera allt för att det ska sparas, jag är less på att leva i våran spartanska lägenhet (Ok för att leva spartanskt, det har jag ändå planer på att göra nästa höst, men det är ändå inte samma sak i ett land med värme, glädje, äventyr och ingen korvstoppning.),
jag är less på att vara alldeles för långt ifrån mina vänner och mamma, och jag är less på norska människor, mitt jobb, osv.
Ser alltså verkligen fram emot Maj då jag får åka hem, och lider inte alls av att tiden går fort.

Anyhow, nog om mig.
Josefin från Stockholm är här, det var inte igår, minsann!
Kul med lite annat folk, men tråkigt att inte Elin är här. Hon åkte hem igår. Hoppas hon får en fabulous helg hemma, med inte allför mycket kul, hehe!
Och ett stort grattis till Ida i förskott, som fyller år söndag!

Jag känner ett stort behov av att prata med en viss Jenni, så henne ringer jag ikväll!