Oh..

Say whaaaat?!
Gårdagen gick inte alls enligt planerna. Inte för att jag hade en plan, så egentligen kan man väl säga att dagen inte blev som jag trodde.

Resultatet av förmiddagen var blandade känslor; lättad, chockad, ledsen, och glad.
Eftermiddagen och kvällen däremot var awful. Att jag var ledsen var d ingen tvekan om. Lättnaden hade förvandlats till emotionell tomhet, kände mig ihålig, innehållslös.
D är väl en fas jag måste gå igenom. D blir nog bättre snart, bara jag kommer på andra tankar. Men hur lätt är d, när man har precis hela dagarna på sig att tänka på dig, vad man hade kunnat göra annorlunda, och om saker o ting faktiskt hade blivit annorlunda isf.

Kommer någonting någonsing reda ut sig för mig och Emma?
Ständigt lyckas vi få något problem på halsen, och alltid verkar d bli den tråkigaste lösningen på alla problemen. Brutalt. Vad kan vi ha gjort som är så fruktansvärt?

Jaja, I'll get over it.

Konstigt väder, regn, sol, regn, regn, regn.
Jag vill ha sommar! Och jag vill hem. Fast ändå inte.
Jag är ett nervvrak just nu, som inte vet vad jag vill längre än tio minuter åt gången.

Ser verkligen fram emot dagens arbete- NOT. Har lyckats hamna i världens sämsta grupp. Aouch.
En timme kvar, sen går jag ännu en gång in genom Salmars dörrar.

Annabanana; Sorry att du inte få ngn bild, men d e ingen störra skillnad. Bara utväxten som fått lite finare färg!!


Överkörd?